På lördag så ska vi åka till Stockholm och träffa släktingar, vi kommer inte vara hemma hos någon, utan samlad i en lokal. Vilket innebär att jag kommer missa Andra Chansen delen utav Melodifestivalen, med andra ord; INTE IGEN!!!

Det händer alltid samma saker varenda gång när jag har någonting roligt planerat framför mig.
2008 då Amy Diamond skulle komma till Gävle, och jag som hade planerat att gå på hennes signering kunde helt o hållet inte det, bara för att vi skulle åka till Stockholm och träffa släktingar.
Och förra året då jag missade ett program på teve som jag verkligen ville titta på så kunde jag inte det, för då hände det precis samma sak.
Ändå så tror jag att det bara är jag av alla släktingar som hellst skulle kunna tänka mig att stanna hemma istället för att åka till Stockholm (jag menar, vi gör ju det minst fyra gånger om året). Alla andra, både mina systrar och andra i släkten skulle nog föredra att vara med varandra.
Det kommer alltid folk från andra städer som åker till oss i Stockholm, från Uppsala, Dalarna, Jönköping och till o med Göteborg, och självklart Gävle (de flesta bor i Stockholm).

Jag ser redan på mig vad jag egentligen måste göra.
Alla killarna (och då menar jag alla) är absolut inte som jag är, och jag måste helt o hållet spendera ter fjärdedelar av tiden med dem (ändå roligare än att lyssna på vuxna prata på ett språk jag inte förstår).
En annan sak som stör mig är att det är bara jag som gillar Amy Diamond. Och förra gången då vuxna ville se barn dansa inför andra i släkten (ett annat ord för att skämma ut sig för hela släkten), så var det någon som insisterade mig att gå upp och dansa.
hur tänkte han då? Jag är faktiskt 15 år, och så skriker han att sätta på en Amy Diamond låt som jag kan dansa till, vilket gör situationen ännu pinsammare...

Ärligt talat så vill jag absolut inte gå till Stockholm. Jag skulle hellre vela stanna hemma och kolla på Melodifestivalen och göra det jag känner bäst för.
Varför ska jag träffa folk jag egentligen inte har längtat efter under månader? När jag ska vara med killarna så måste jag ändå låtsas att jag är som dem (i alla fall så finns det en gräns), och jag måste imponera mig på släkt föräldrarna genom att prata inför andra.
Men hur skulle mina föräldrar och systrar reagera om jag sa att jag helt o hållet inte ville gå?