Okej, titeln kanske låter lite konsitg.
Visst, jag kan skrika, men jag kan ju inte bara hålla på och skrika hur som helst.
Skriker jag till mina föräldrar får jag ju straff för det, och skriker jag till mina vänner så får de ju dåligt samvete om mig.
Självklart så måste jag ju hålla huvudet kallt när jag skriker till folk.
Men vad är meningen med det här inlägget då?

Asså, det finns alltid orättvisa inom världen, speciellt för mig som inte är 100% nöjd med livet.
Visst, det hade kanske varit bättre om jag fått göra det där o det där, men nu är det ju inte så enkelt.
Mina systrar som bara får och får saker måste be om det, men för att jag ska visa hur vänlig just jag är (till skillnad från dem) så försöker jag spara på pengarna när de t.ex. frågar om jag vill ha något och använder då av mina egna pengar.

Min yngre lilla syster (som bara är 8 år) sitter nu och gör kokosbollar med sina vänner, utan vår hjälp.
Asså, min pappa säger ju vad som helst och tillåter vem som helst att göra vad som helst, medans vi andra i familjen ofta tycker motsatsen (dvs att hon inte ska göra kokosbollar).
Nu är ju mamma inte hemma, och hon vet ju ingenting om det här, så då är det ju pappa som bestämmer hur det ska has (men han är ju inte heller hemma, men hon brukar alltid ringa honom som mest).
Dem kan ju seriöst inte baka kokosbollar.
Min systers kompisar tog t.o.m. deras havregryn hem till oss bara för att vi inte hade det.
Dem säger att dem kan, men de frågar alltid om hjälp.
Och så har de inte ens tagit fram recepten, så de fick flossocker iställer för vaniljsocker.
Hon vet inte ens vilket mått hon ska använda, eller hur mycket hon ska ta utav margarinet.
Det här är verkligen drygt.

När mamma kommer hem och fått reda på det här, då är jag helt säker på att det blir problem med det hela.

Men asså.
Om jag helt o hållet kunde skrika, så skulle jag bara skälla ut dem där tjejerna.
De är ju besatta av godis (seriöst), och vill bara ha saker.
De fattar väl att de kan göra vad som helst som är mycket viktigare och roligare än just det där.
Synd bara att jag inte kan skrika bara sådär...