Jag vill ju inte vara som ett plåster på mina föräldrar och tjata om pengar hela tiden.
Visst så kommer de ge mig, men de blir ofta inte nöjda när jag frågar.

Jag brukade få 50 kronor veckopeng för ett par månader sedan, lite slarvigt var det eftersom min mamma verkade glömma bort (antaligen med flit) att ge mig veckopeng, och påminner jag henne så anser hon mig som penga beroende.
Men hur mycket pengar har jag just nu då? Inte ett enda öre!

Min pappa gav mig (och mina systrar) 750 kronor var att kunna handla något för pengarna (minus var att min mamma förvarade dem) och nu så har jag minst 300 kronor kvar utav dem pengarna, men trots detta så har jag inte fått dem.
Mamma säger att pappa ska ge pengarna till mig, men hon har ju förvarat pengarna hela tiden, inklusive så verkar inte båda utav mina föräldrar att ha någon aning om det där.

Mina systrar brukar få väldigt många saker.
Dem har fått nya mobiler, mya MP3 spelare, nya (tjej) spel, pengar på mobilen och mycket mycket mer.
Jag som inte vill hålla på och likna dem får ju nästan ingenting.
Visst, mina föräldrar vill köpa en mobil till mig, men det är ju faktiskt inte så himla nödvändigt.
Vad ska jag ha den till mig? Den kommer ju gå sönder precis som alla mina andra mobiler.

Jag lovar verkligen, jag får diska, damsuga, slänga soporna, handla och mycket mer nästan varenda dag.
Vad får mina systrar göra? De får gå ut med sina kompisar varenda dag.
Visst så skulle jag också göra det, men alla vänner som jag har verkar inte så himla tjoho så att det bara skulle vara att träffa dem varje dag, vi brukar bara träffas och diskutera när det är skola, men nu när det är sommarlov så är det ju ingen o va med, men det hör ju inte till ämnet så jag berättar nog om det där nån annan gång.
Jag får ju göra flera sysslor än vad mina systrar gör (inte undra på varför de kallar mig b*g -.-), men jag belönas inte med t.ex. pengar eller nåt liknande.

Och snart är det t.o.m. sommaryra, Gävles största sommar händelse (som i år är nytt), och jag kommer ju inte kunna göra någonting om jag ska gå dit förrutom att kolla vad som händer på stora scenen och göra en massa gratis saker om jag inte får pengar.
Om jag har tur så får jag kanske en hundralapp, men hur tänker de då då? Jo, som om jag var en fattiglapp.
En hundralapp kommer bara räcka till en dag, och om jag stöter på (störda) kompisar som frågar om hur mycket jag har (eller något som lockar till mina pengar) och sedan får veta att jag bara har ett hundra, så är det ju stor chans att de skrattar ut mig och skvallrar om det där till sina (störda) kompisar.
Det kanske inte låter klokt, men sånt har faktiskt folk gått med om, och det kan hända mig.

Så jag svslutar detta blogg inlägg genom att säga, Jag behöver verkligen pengar!
Jag kan ju inte gå vidare med livet annars, jag måste ju kunna få något gjort helt själv.