Har mina kompisar ljugit hela tiden?



Att få jobba med musik har alltid varit något jag velat göra i framtiden.
Under t.ex. skolan så brukade jag delta i ett par skolkonserter, och av nån sjuk anledning så började folk berömma mig och några skrek (på skoj) "Johan, jag älskar dig!!!".
Uppe på hemsidan är det en aningen annorlundare kommentar som jag får när jag lägger upp min sång på t.ex. Youtube.
Folk kommenterar då saker som "Inte för o vara taskig, men du sjunger väldigt dåligt".
Så vad hade jag tänkt göra med mig liv nu då?

Jag brukar ofta delta i fanglobe tävlingen där man ska sjunga sig till en final plats, och hur har det gått då?
Inte direkt så bra, har aldrig kommit på topp 3 någonsin.
Och vad får man för kommentarer på youtube? Sjukty  dåligt, skratt kommentarer, och alla röstar en stjärna.
Jag lovar, jag har lyssnat på dåligt folk uppe på youtube, men alla berömmer och ger positiva kommentarer, och ger en balanserad betyg vid en trea.

Jag har kommit på tio-tals egna låtar, men bara ett fåtal på papper, vad ska man göra med dem då? självklart så kan man nog sälja dem rätt dyrt, men det skulle jag aldrig göra, jag brukar oftast ha låtarna för att sjunga dem helt själv.
Vissa gånger har jag ju även tänkt på att söka in på någon talangtävling (typ sökte till lilla melodifestivalen hela tiden när jag var yngre, inget annat, visste inte vad som annars fanns...) och då har jag aldrig lyckats komma med (när jag var yngre så var jag talanglös på att skriva låtar -_-').

Men varför håller alla mina kompisar på att berömma mig då?
Alla vet nog att jag hatar lögner (även om jag ljuger själv...) men det blir ju självklart inte bättre genom att folk håller på o säger saker som inte är sant, visst så kanske det vore taskigt om alla mina kompisar höll på "Du är grymt dåligt på att sjunga", men det behöver inte vara allvarligt negativt, de kunde åtminstonde förklara så positivt som möjligt.
Den enda personer som jag verkligen känner som har sagt att jag sjunger dåligt är ju mina systrar.
Nu har de ju inte lyssnat på mig på rätt länge, men senast de gjorde det så kommenterade dem mig överdrivande negativt så att man nästan skulle gråta.
Asså, det betyder inte att jag varje gång vill höra "Åh, vad bra du sjunger Johan" då mina systrer smörar med positivitet, men dem är ju mina systrar, och syskon ska stötta varandra.
Det vore bättre om mina systrar kunde vara med vänligare, för de brukar oftast skrika mot varandra och kalla varandra för fjortis (t.o.m. min 17-åriga syster kallar min 8-åriga syster för fjortis).
Men som sagt, det vore ju mycket bättre om folk kunde säga sanningen.

Men som tur är att jag alltid har en plan B, själv skulle jag ha gått på Naturvetenskapsprogrammet under gymnasiet oavsett vad som skulle hända med mig inom musiken.
De flesta kanske tänkte  "Amen Johan ska säkert gå på jazzlinjen" men nej, det har jag aldrig nånsin velat göra.
Sjunga kan ju vem som helst göra, men visst så kanske sånglektioner inte skadar sig.
För vad har väldigt många unga etablerade artister gjort innan det har blivit etablerade?
De har ju gått och tagit sånglektioner, för alla går ju nuförtiden på Helges (fritids grupp i Gävle) och tar sina sånglektioner där, men jag har ju aldrig tagit sånglektioner förut.
Skulle det hjälpa mig om jag tog sånglektioner istället?

Nu kommer vi till den sista punkten, vad ska jag göra med musiken nu då?
Jag hade ju tänkt hålla på själv med musik, men folk lär ju varandra även att inte ge upp sina drömmar.
En gång frågade jag Amy Diamond vid en chat om vad ungdomar som vill bli artister ska göra, och då svarade hon såhär:
Hej Johan! Mitt råd är att man aldrig ska ge upp om man verkligen vill bli artist! Många Kramar Amy
Nu vill man typ bara ge upp, men musiken har alltid varit stort för mig.
Vad ska min nästa cover bli? Ska jag fortsätta skicka in till talangtävlingar?
Jag tror nog att vi alla är eniga om att jag ska försöka en bit till.
Jag har alltid drömt om att vara med på tävlingar som Melodifestivalen, och det ska jag vara också.
Visst, negativa kommentarer kommer kanske fortsätta flöda, men det viktigaste är bara en sak, jag har bara börjat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0